Thursday, May 28, 2009

Wednesday, May 20, 2009

Är magen glad så är kroppen glad.

Och är det så, så är min mage skitförbannad.
Var och träffa läkare idag. Han sa åt mig att fortsätta med min magsårs-medicin och sen fick vi vänta och se, och sen om det inte blir bättre så ytterligare utredning.
Jag blev sjukskriven några dagar, typ 3. Då jag knappt sovit och känner att ajg inte helt litar på mig själv i en jobbsituation där jag inte är 100% fokuserad.

I alla fall, idag har jag faktiskt bara legat i soffan och tyckt lite synd om mig själv och käkat mackor. Tittat på typ allt på tv och dessutom yrat runt på youtube.

Varje Söndag så tittar vi på Söndagsparty med Filip och Fredrik.
Det finns ett stående inslag med Filips dotter, något som måste ses!

´






SÖTNÖT!

Sunday, May 17, 2009

Denna Dagen - Ett liv!?

Jag möts i mitt jobb vardag av lyckliga människor som är tacksamma för att ajg som hemtjänst komme roch hjälper dom! jag möter människor som faktiskt njuter utav att bli gammla och bara få sitta i sin gungstol och se på barnbarnsbarnen som leker på golvet, eller dom som faktiskt älskar att inte ha några som helst uppoffringar utan kan gå ut och dra rundor på stan, vara med i en filmförening eller bara njuta av livet! Dom dagarna jag träffra dessa människor, det är dom lättaste jobb-dagarna som finns. Men är dte dom bästa? Njaaa. Dom bäsa är nog dom dagarna jag faktiskt får gå hem och vara helt slutkörd över alla problem med allt. Dom dagarna jag träffar dom vårdtagarna som faktiskt inte har dte som himla lätt, dom som beklagar sig, dom som surar och skriker, dom som bara inte vill längre. Varför? Ja för det är där jag känner att jag behövs. Det finns alltid en sorts speciell vårdtagare som "alla hatar att gå till!" Och han vill inte ha oss där.. Tror vi. För när man väl trängt sig på ( Ja det känns så ibland, och ibland är det nödvändigt) Då så släpper det, det kan ta 2 minuter eller 2 år, mene fetr ett tag så är man riktigt goda vänner. Den bästa vårdtagaren är den som skäller och gnäller, men när man går får man hhöra på omvägar av barn eller kollegor hur mycket han/hon uppskattar en! Då lever man i sitt jobb!:)

Idag har jag dock bara haft "mys-tans-dag"! Det är dne dagen då man får det braiga schemat med dom mysiga tanterna som gärna bjuder på fukost;) Fast man hinner aldrig me det tyvärr! Men idag var en sådan dag som passade bra för mys-tanterna:)


Jag tänkte fortsätta på lite sen förra inlägget. Många undrade vem Jag skulle vilja vara i sex and the city..

Hmm Carrie är jävligt gnällig, men snygg...
Nej jag vet lätt utan att behöva tänka att jag skulle vilja vara den självständiga Miranda!
Hon som lever i för sig sälv och sina rättighter, och är så där vardagsful, men ashet när hon fixar till sig;)

Och Mikaela! Nope jag berättar inte vem som tycker att vi lever i SATC-världen, tänk efetr själv så listar du ut det!
Dessutom är du mer GRAMSE i Bumbibjörnarna än Dr snuggles;)

Kärleeek!

Sunday, May 10, 2009

Det eviga tv- och mediaidealet!

Detta inlägg ska INTE handla om vilka typer av kroppsideal etc som skapas i media och tv, nej det känns som att andra redan tagit upp det ett antal gånger. Nej detta ska handla om ett helt annat slags media-och TV-ideal.

Jag vet inte hur många gånger jag hört folk säga, i synnerhet tjejer, på café, restauranger eller bio "Vi är preciiiiiis som Sex and the City!"
Jag har en vän som alltid tycker att vi är ett "äkta sex and the city-gäng".
Varför? För att vi är fyra tjejer som hänger ihop i vått och torrt? För att vi inte har några som helst hämningar inför varandra när det gäller att prata om sitt privatliv?
Jag är väldigt förtjust i Sex and the City (SATC) både serien och filmen. Men jag ser ingen större mening av att leva efter det.

serien handlar om 4 kvinnor i 30-40års åldern.

Carrie, som är huvudkaraktären. En kvinna som jobbar som skribent i en tidning, älskar kläder och skor.

Mirranda, advokat och en stark självständig kvinna.

Charlotte, den typiskt amerikanska kvinnan som vill gifta sig och bilda familj. Vill gärna sluta jobba efter det hon gift sig, hon är dessutom rätt så pryd av sig.

Samantha, En PR-kvinna som älskar män coh sex, och vill absolut inte binda sig. Hon har inga hämningar och pratar vitt och brett om sitt och andras sexliv.

Jag tror många VILL känna igen sig i detta. Vara det sammansvetsade gänget som alltid står vi varandras sida.
Min första tanke när det gäller dessa likheter som folk försöker uppnå, och kanske även dom i min egen bekantskapskrets är, SATC-tjejerna Pratar aldrig skit om varandra. Det gör vi! Och dom flesta andra tjejgäng också! Vi kanske ställer upp för varann och är rätt så lojala mot varann, men JO vi pratar skit! Om andra och om varandra! Det låter jättehemskt eller hur? Jag tycker inte det är så farligt faktiskt, för att det är som om vi alla 4 är "med på det" det är någon form av ventilering Och med tanke på allt som händer med och runt oss så tror jag vi skulle vara elaka haggor om vi inte gjorde det.

Varför måste man leva efetr ett TV-ideal? varför måste man ständigt få frågan,
"vem är du i sex and the city?"
Jag och Johanna hade en ingående diskussion om detta ett par veckor sedan, och hon svarade "Tjejern i SATC är ju skitbra skapade, för om man tar deras typiska egenskaper och sammanslår, så får du en helt vanlig kvinna. Det är därför alla och en var av dom är så jävla speciell och extrem. jag vill inte vara någon av dom, jag vill bara ha någons egenskap!"

Om jag hade fått välja något slags TV-ideal hade jag nog valt något helt annat, på gymnasiet så skämtade jag och Linus alltid om att vi var som Will & Grace. Men nej det hade nog inte varit mitt val nu. vad hade jag valt? Seinfeld? Rederiet? Vänner? Star Trek? Det finns väl massor? men nöjd med att skapa mina och våra egna ideal.
Och så länge folk inte vill börja leva efter tex Dexter ,styckmördaren, så är jag rätt som nöjd.

Nu ska jag iväg och fika med mina Satc-tjejer;) och fråga dom ingående vem dom själv ser sig om och sen ska dom grundligt få berätta varför.

NU vill jag veta Vilken tv-serie skulle du vilja leva i???




Satc



Dexter


Vänner.