Saturday, February 14, 2009

Hjärnhinneinflammation (okej nästan bara) och alla Hjärtans dag!

Är inne på min femte sjukdag, har varit krasslig i en vecka.
I torsdags gick jag till doktorn, eller min kära moder skjutsade en gnällig, febrig och yr Kajsa, men ont i hela kroppen, sprängande huvudvärk och fruktansvärt stel nacke. Fick inte träffa läkaren först utan en sjuksköterska. Hon frågade mig en massa frågor och när hon frågade om jag ville böja nacken-och inte klarade av de så stirrade alla sköterskorna på mig och gav varann menande blickar.
Efter typ två timmar där, efter blodprover och äckliga toppsar i halsen som gör att man nästen kräker ner den tjocka sjuksköterskans vita rock, på snabbsänka låg först på 78, två timmar senare 99, fick jag träffa en läkare.
Han gjorde en snabb undersökning och hmm:ade lite sådär konstigt som man antagligen lär sig när man går och utbildar sig till läkare.

-"Ja kajsa, det är nog inget farligt, MEN jag skickar dig till akuten i alla fall, kan du ta dig dit med bil eller ska vi ringa ambulans?"

-"vad är det för fe på mig?"

-"Jag vill inte gissa, det är säkert ingen fara....!"

Sen fick jag ett brev av läkaren att ta med till akuten, det var inte förseglat så när jag satte mig i bilen med mamma så stod det stort:
ALLVARLIG MISSTANKE OM MENINGIT eller ENCEFALIT

Vilket betyder HJÄRNHINNEINFLAMMATION
Men ingen sa något till mig. Jag hade dock själv redan listat ut detta på vårdcentralen. Jag jobbar ju trots allt inom vården.

DEt blev en lång och plågsam dag med många prover. Bla Lumbalpunktion ,även felkallat benmärgsprov, det utförs dock på samma vis. Man sticker in en nål mellan dom två nedersta koterna i ryggraden och sen låter man lite ( fyra rör) av vätskan som omger hjärnan och benmärgen sippra ut så man kan fastställa om man har någon form av hjärnhinneinflammation eller hjärnblödning etc.

Detta var smärtsamt kan jag säga, eller bedövningen gjorde ont och den började släppa mitt i alt så när dom drog ut nålen när allt var över så skrek jag!

Det värsta var nog att detta gjordes mellan dom koterna jag skadat i min rygg, så trcket gjord att jag fortfarande är väldigt öm.
Jag hade inte hjärnhinneinflammation, trots allt tydde på det. så jag skickades hem med orden "blir det värre får du gärna söka igen."
Jippie
mår dock lite bättre, ingen feber längre men rejäl hosta.

Joakim ligger bara och sover och sover. Men han har ju haft sitt vakande öga över mig nu i flera dagar.
Min fina Valentine:)

Ikväll ska min pappa hämta mig så jag får ligga sjuk hemma hos dom istället så jocke kan gå på sin fest i lugn och ro...blä;)

kärlek åt alla/ kajsa

4 comments:

torskblock said...

hm "fet i ung å ro" ja jo det får vi hoppas..

börjar ju komma i kapp nu..
Sömn mässigt.

puss puss

Anonymous said...

visste inte att du bloggade. Kul! Vad bra att du mår lite lite bättre. Hälsa sömntutan när han vaknar upp från baksmällan ;-)

Anonymous said...

fy tusan vad läskigt!! tur att det inte var hjärnhinneinflamation. kan man dö av det?

Anonymous said...

om du börjar uppdatera lite bättre så kanske du kan få vara med på lämkar:-p // Christel